"Lär mig tro att allting ordnar sig"
Verkligheten har kommit i fatt mig för tidigt, jag vill inte tänka på det nu. Men det går igenom hjärnan dag in och dag ut. Vad händer? Det var ju inte såhär den här veckan skulle bli. Det var den här veckan som skulle förändra, få mig att komma tillbaka dit jag en gång varit. Jag ska sluta ha förhoppningar för det slutar aldrig där jag vill ändå. Detta skulle bli glädje veckan, jag skulle ladda batterierna men så blev det inte. Inte alls...
Varför kan jag inte själv bestämma när verkligheten ska komma ifatt mig? När jag är redo att ta ann det, när jag är mottaglig. Jag är inte det nu, inte i detta tillståndet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar